Gammal Blogg

052.jpg

Sommarfunderingar

Snabbt rinner den förbi denna regniga sommar. Det är som om jag hela tiden gått och väntat på sommaren och plötsligt upptäcker jag att nu är den väl förbi redan. Det är en bit in i augusti och jag har inte badat utomhus detta år! Har det någonsin hänt förr? Nej jag tror faktiskt inte det.

När jag tänker på de 2 sista månaderna så har det ju ändå varit en hel del positivt. Det har varit mycket barnbarn och det är ju alltid trevligt. Så tacksam är jag för alla de nio juvelerna som vi fått i familjen.

030.jpg

Det jag kommer att minnas bäst från denna sommar är nog höjdpunkten, Storefjellsfestivalen. Under 5 dagar hade vi förmånen att få delta i en konferens som Frälsningsarmen i Norge anordnat i Gol på ett fantastiskt fint hotell.

014.jpg

Storefjell ligger 1001 m över havet, på kalfjället och har en vidunderlig utsikt. Det är en påkostad anläggning med plats för 1001 gäster, ett utsökt konferenshotell med mat utöver det vanliga. Vilken frukostbuffé!!! Jag har aldrig tidigare sett något liknande. Till detta kom lunchbuffé och på kvällen 3-rättersmiddag med bordservering. Vilken fin service och trevlig personal. Varje kväll stod personalen uppradad på led för att hälsa oss välkommen till matsalen.

002.jpg

Det som jag framför allt kommer att minnas är dock främst den fina konferensen. Så perfekt arrangerat och organiserat, så fyllt av glädje och sång. De 270 deltagarna var alla "over de 60" men det fanns en påtaglig framåtanda hos alla man mötte. Det norska folket är nog mer öppna än vi svenskar och vi kände oss som enda svenska gäster mycket välkomnade. Sååå många vänner vi fick och sååå många fascinerande pensionärer vi mötte.

Huvudtalaren var från Sverige, kommendör Sven Nilsson 93 år gammal och trots sin höga ålder talade han vid minst 2 tillfällen per dag, glasklart och mycket givande. Vilken stjärna!

Jag kommer att minnas paret Fagermo som stod som huvudansvariga och skötte allt perfekt, jag minns förståss mina gamla vänner Stackboms som sjöng så vackert och spred så mycket värme, jag minns Ulla-Britt o Rune Carlsson

009.jpg

sångevangelisterna från Skandinaviska turistkyrkan, som sjöng för oss i varje möte och som vi delade måltidsgemenskapen med. Jag minns de 2 gamla damerna, sångevangelisterna, som sjöng med bravur och "Lilla" som spelade munspel med outtröttlig ork.

Vi sjöng mycket hela tiden. Avslutningsmiddagen bestod av 4 rätter och varade i 4 timmar. Efter detta blev det "barhäng" kring flygeln. då sjöng vi allt ifrån Kostervalsen till Barnatro. God komporkester fanns på plats med flygel, 2 dragspel, 1 gitarr, 1 kornett och sist men inte minst "Lilla" på munspel. Från kl 22 - 24 stod den drygt 80-åriga lilla damen och blåste i de olika munspelen hon hade med, en för varje tonart. Beundransvärt.

012.jpg

Tror nog att vi måste boka in oss för Storefjellskonferens även nästa år.

Innan vi for dit och även efter konferensen bodde vi i vårt "andra hem" på Totenåsen. Bengt klippte gräset och fick även ta till lien, vilket var länge sedan.

082.jpg

Skönt att ha en fast punkt i Norge. Det är verkligen mitt andra hemland och jag känner varje gång jag besöker Norge att nu är jag hemma.

Tack alla norska vänner, Ni finns i mitt hjärta.

010.jpg

Natonaldagsfiranden 2012

Oj v ad tiden går och mycket har upptagit tiden sedan jag sist skrev. Vi var i Norge och firade deras nationaldag den 17 maj. Det var en stor upplevelse. Vädret var verkligen uruselt, med reg blåst och 5 graders "värme".

Vi tänkte att i detta väder tar man på sig regnjacka, tennisskor o jeans. Så utrustade vi gick vi iväg för att se på "barnetoget". Döm om min förvåning när alla ser ut som de inte märkt att det var oväder. De flesta kom i sina fina "bunader" och de som inte hade bunad hade sina finaste kläder på, vackra klänningar och svarta kostymer på gammal som ung. Har aldrig förr sett så många små pojkar i 7-årsäldern med svart kostym. Vi kände oss som om vi kommit till en bal i gympakläder!

Vi var i den lilla fina staden Gjövik vid Mjösa, men jag tror att alla folk var ute på gatorna. Man gick och gick och man gick fort och mycket långt. På denna lilla ort hade man 5 blåsorkestrar från orten som spelade i "toget". En skolorkester med barn i åldern 7 - 12 år spelade och marscherade, fattar inte hur de kunde klara det. Det mest påtagliga denna dag var glädjen! Alla strålade av glädje och jag hörde inte någon som gnällde över vädret. Det var en fin dag som vi började med firande kl 9 på morgonen i kyrkan och avslutade med nationaldagsfest på Frelsesarmeen. Glad att vi fick dela gemenskapen.

Nu har vi också hunnit fira nationaldag här i Sverige. Det var helt annorlunda men väldigt trevligt. Vi valde att åka till Rasbo, där vi bodde under 20 år och där våra barn växte upp. Det är alltid trevligt att komma till Rasbo och hälsa på gamla bekanta, en hel del av mina gamla elever och en del föräldrar. Man är duktig i Rasbo att arrangera olika aktiviteter i bygden.

Nationaldagen firade man på kvällen i den vackra hembygdsgården eller gammlegården som man brukar säga. Huvudnumret stod sånggruppen "Våghalsarna" för. De tog oss med på en trevlig musikalisk resa genom Sverige. Det bjöds på kaffe och bakelse och det var frågesport och diktläsning och ett tal som min bror Percy Westerlund stod för.

Tack till Rasbofolket för att vi fick en trevlig nationaldag.

Nu har vi precis kommit hem från sommarens första bangolf. Lite ringrostig var jag så gubben han vann faktiskt ganska övertygande, men men ....sommaren är lång........

 

Valborgsmässoafton 2012

Som Uppsalabo så ska man ju fira Valborg ordentligt. Det var länge sedan jag gjorde det. Brukar lite fly fråb allt folk i centrum i stället, men i år tänkte jag, att nu är det dags att kolla in firandet på nytt. Visst är det väl speciellt i Uppsala på sista april. många är lediga från arbetet och många affärer i centrum är stängda, det upp täckte jag när jag skulle försöka köpa lite blommor att ta med bort ikväll
Forsränningen startade 10 och då hade vi inte riktigt skakat natten av oss än så det missade vi. 
Kl 14 tog vi bussen in till stan. Det kom på ett gäng mycket högljudda unga med egen hejarklacksledare som tjöt ut Valborg, valborg, valborg...... 
 
På väg upp mot nationerna möttes vi av ett öronbedövande ljud från musiken som spelades på nationsgårdarna. Parken utanför var så full av skräp, plastpåsar, flaskor och matrester att man knappast såg gräset.
 
Vi gick upp mot Carolina Rediviva och kom en kvart före tre. Mycket folk hade börjat att samlas, där var det fest och Varmt och skönt i backen, och stor förväntan. 
Så kom nationerna tågande upp med fanor i täten, det var riktigt fint. Prick kl 15 viftade alla med studentmössorna helt traditionsenligt och man hälsade varandra "glad vår"!
 
Senast jag såg detta var 1967 konstaterade maken och ja, jo det var sant, och allt var sig likt eller faktiskt bara nästan. Förr rusade de nedför slottsbacken i högsta galopp, nu närmast "lufsade" de lite stillsamt nedöver. 
 
Vi trängde oss igenom massorna och landade utanför universitetstrappan. Tänk den som hade haft en sittplats inne i aulan och fått lyssna till ODS vårkonsert där  "på riktigt". Nu stod vi bland de som bara var där för att man ska..... de lyssnade inte utan pratade och hejade så högt på varandra att det vara svårt att höra skönsången! Knepiga människor varför stod de just där och trängdes och pladdrade?!
 
Vi tog en liten promenad över stan, folk var glada och ballonger i alla möjliga former glänste i solen, men vi var rätt nöjda när vi tog bussen hem.
Nu en liten tupplur innan stans bästa firande och majbrasan tänds vid Frälsis scoutstuga i Nåntuna. Hormusik, vårsånger, vårtal, korv kaffe godis och lotterier och nästan helt alkoholfri publik! Kan det bli bättre?
 
forts.
Ja det blev verkligen fint firande vid scoutstugan. Det var skönt i luften och vindstilla och man kunde njuta av vårkvällen. Massor med folk, fint vårtal och god sång och musik. Efteråt avslutade vi kvällen tillsammans med släkt och vänner hos min bror. Nattsudd är inte så vanligt nu för tiden men kl 03.15 kröp jag till kojs.
Nu sjunger jag med glädje: O, hur härligt majsol ler.
 

 

Fredag d. 20 april 2012

"EVIGT UNG"

det var rubriken på en teaterpjäs på Uppsala stadsteater som vi var på igår kväll. Ett par goda vänner, min man och jag gick först på en japansk restaurang. Vi åt supergod japansk mat, "riktig" mat ingen sushi, en riktig fest var det, serverat i vackert porslin. Vi njöt verkligen. 

Sen blev det teatern. Vi skrattade så vi tjöt, det var så skickliga skådespelare och duktiga sångare. I botten hade pjäsen ett allvarligt budskap då den pekade på att äldre människor på hemmet har samma behov av glädje och upplevelser som alla de som står mitt livet, men allt framfördes med största komik.

Det enda som grumlade glädjen på kvällen var att jag redan på vägen dit försökte springa några steg för att hinna med bussen, då något "skar till" i knävecket. Jag fick så ont att jag knappast kunde ta mig från bussen till teatern och hem igen. Det var omöjligt att räta ut benet så jag fick gå på tå.

Idag har jag varit till min fantastiska, underbara fysioterapeut, som har händer som ingen annan. På en gång hittade han rätt ställe och ställde diagnosen. Han tryckte lite här, masserade lite där och talade ljuvligt till en gammal kvinna och gav nytt hopp och mod. Då jag gick dit tog jag mig med största möda uppför hans trappa, men när jag gick hem kunde jag stå på hela foten. Lite ont har jag ju ännu, men jag slipper i alla fall använda krycka inomhus. En omgång till ska jag få av honom i nästa vecka.

Det förfärliga snöblasket utanför fönstret gör i alla fall att jag inte behöver sitta inne och längta ut att för att prommenera.

Snart så ska jag va i form igen.

Lördag den 14 april 2012

Idag har jag varit på en underbar körkonsert. 

Robert Sund firade sin 70-årsdag med att "Bjuda" (ja helt gratis) på en körkonsert i världsklass. Vad sägs om körer som OD, Allmänna sången, La Capella, Uppsala Akademiska kammarkör, och kungliga Akademiska kapellet!!!

Vi fick höra både "Den första gång jag såg dig", Fragancia och en Mässa från 2007, allt skrivet och dirigerat av jubilaren själv.


En dag som började med rejält snöslask och tråkväder slutade med en fantastisk eftermiddag, och när vi gick hem sken solen över domkyrkan, även om mobilkameran inte gör riktigt rättvisa åt allt det vackra.

Onsdag 11 april 2012

Ojoj vad tiden går fort. Här händer saker hela tiden så datorn har fått vila ganska mycket på sista tiden. 

Under februari hade vi en "passehund" i 14 dagar. 

Pudeln Max intog oss medans matte o husse var i USA. Det var trevligt att återigen ha en hund att umgås med, men trots detta så är vi helt bestämda på att någon mer hund ska vi inte ha. 

Sedan jag sist skrev så har vi också varit på Teneriffa i 14 dagar under mars.

 Det var lika fint som alltid. Vi bodde på gränsen mellan Playa las Americas och Los Christianos på hotell Piramides. Det var ett bra mellanklasshotell med mycket fint poolområde, det enda negativa var att sängarna var urusla. Vi fick extramadrasser att lägga i efter att vi klagat. Vädret var toppen 26 grader i skuggan dagtid och runt 20 grader på kvällarna. O, så skönt det är att kunna gå ut på kvällarna utan kofta, sitta på en restaurang och bara njuta. Vi besökte också Skandinaviska turistkyrkan vid ett flertal tillfällen, där trivs vi bra.  På dagarna promenerade vi mycket. En dag gick stegräknaren upp på 17 000 steg, det är mycket för mig som haft problem med mina knän och därför sista året inte gått mycket mer än mellan spisen och TV-n. Nu blev det i snitt drygt 10 000 steg per dag. Det var sååå skönt!

Här hemma har livet flutit på, mycket umgänge med barnbarn och en hel del barnvaktande. På Annandag Påsk hade vi alla barn och deras familjer hemma hos oss några timmar. 

Åtta kusiner, Måns, Maya, Tindra, Celine, Mio, Felicia, Adam och Leo.

Tvillingarna Mio o Tindra

God vänner, kusinerna Leo o Adam båda 6 år.

Celine o Felicia

Sötis -Maya

Minstingen Måns 2 månader.

Av våra 9 barnbarn fanns 8 på plats och ljudnivån blev ganska hög.  Det är roligt när alla kusiner möts, men det kanske kunde behöva lite större utrymme än våra 3 rum att vistas i. Till sommaren hoppas jag på att vi ska kunna mötas igen och leka en del utomhus.

Nu har vi bott i vår nya lägenhet i 4 månader och vi stortrivs verkligen. 

Lunch på balkongen i slutet av januari!

Den inglasade balkongen har varit helt fantastisk under de sköna vårdagarna. Vi har kunnat njuta av solen med fråndragna rutor de varma dagarna och med fördragna rutor de soliga men mindre varma dagarna. Härligt att sittta därute med en ljudbok i öronen och en stickning i händerna. Så här blev resultatet av stickandet.

 

Önskar Er alla en Glad vår! 

 

 
 

Tisdag den 31 januari 2012

Nu har 9-an anlänt äntligen! 

mans.jpg

Efterlängtad var han den lille prinsen, vårt nionde barnbarn. Det är lika spännande varje gång. Det gick bra den här gången, det har det inte alltid gjort. Det hade kunnat vara 10 barnbarn, men en blev en liten ängel direkt, en annan vägde 600 gram och var född i vecka 24, en föddes hemma i duschen med vår son som barnmorska och tvillingarna fick en dramatisk födelse, genom kjejsarsnitt 2 månader för tidigt och efter en lång bilfärd i 25 mil på smala grusvägar.


men nu gick det bra! 

Lille Måns är en riktig guldklimp  4,2 kg tung och 50 cm lång, och han liknar mest en kerub tycker mormor.
org.jpg
Storasyster Maya 3 år är stolt och förtjust (än så länge).

Alla underbara barnbarn, de berikar verkligen mitt liv.

Fredag den 30 dec. 2011

dsc02341.jpg

Den här rosen fotade jag utanför min sons port i mitten av december!! Ja det har ju varit en ovanlig höst och vinter. För oss har det också varit "ovanligt".

Jag kan nu se tillbaka på några, intensiva veckor, men mycket roliga veckor. Vår flytt gick på Luciadagen. Det gick som smort. Vi hade förarbetat bra under lång tid och jag hade organiserat märkt och planerat. Våra duktiga medhjälpare, vår söner Mikael o Märten, grannen Åke, frälsiskompisarna Lennart och Robert jobbade som ett väl inarbetat team. på 4 timmar var allt packat på kärror kört till nya lägenheten och inställt på plats! Allt på en gång! Underbart. Sen började uppackningen. Efter en vecka var allt klart inklusive tavlor och gardiner. Då tog vi fram jullådan och granen och julpyntade. Dagen före julaftonen fick vi vår balkong inglasad, vilket var skönt då stormen Dagmar kom och hälsade på.

Jag är så förvånad att allting gått så fort ch så smidigt.

På julafton for vi runt till våra barn, en liten trevlig stund hos alla och tillslut en lugn avkopplande julkväll hemma i vårt nya fina hem. I förrgår hade vi nästan alla barn och barnbarn hemma. Tvillingarna hade vattkoppor så Mårtens familj fick stanna hemma. Det gick bra att vara många trots att vi nu har lite mindre yta.

Nu ligger jag i sängen med datorn på magen och ser solen gå upp och himlen färgas röd vid horisonten. Vi trivs så gott i vår nya ljusa lägenhet i Källparken. Vi ser fram emot ett gott och nytt år och önskar Dig som läser också ett gott och fint år 2012!

 

Fredag 9 dec. 2011

img-2664.jpg

Annorlunda Advent!

Denna advent har verkligen varit annorlunda. Ingen stjärna, inga ljusstakar i fönstren och ingen adventstämning här hemma och trots det har det inte upplevts som sorgligt. Man säger ibland felaktigt att advent betyder "väntan", det betyder ju egentligen ankomst, men här har denna advent verkligen inneburit "väntan" för oss.

Vår väntan gäller flytten till vår helt nybyggda lägenhet. Efter 21 år i vår 4:a centralt i Uppsala ska vi nu flytta in i en 3:a i ett helt nybyggt höghus, som byggts av seniorgården för 55-plussare.

Som pensionär behöver man inte stressa, så vi har tagit det mycket lugnt. Redan i somras började vi rensa och under hösten har vi gjort många resor till Myrorna, Röda Korset och återvinningen. Senaste tiden har vi packat några kartonger om dagen och det har inte varit jobbigt utan ganska roligt då vi inte haft någon press på oss. Nu är det mesta packat, bara det nödvändigste finns kvar framme, mat, lite porslin, kokkärl och kläder. Det som återstår nu är nästan bara väntan. Kanske har jag aldrig väntat med sådan spänning som i år på att det ska bli Lucia!! Inflytt Lucia-dagen och hisstid mellan 13 och 16. Kärror bokade, söner och goda vänner har erbjudit hjälp och allt är så planerat i mitt huvud. Sååå spännande det ska bli att få komma till något helt nytt. Tänk att jag som har höjdskräck och inte gillar hissar ska bo i ett 11-våningshus på plan 5, jag som varit van att bo i villa eller på bottenvåningen.

Om 5 dagar börjar uppackningen. Då kommer vi nog att jobba i en hårdare takt även om vi väl inte kommer att ha allt klart till jul. Lite julkänsla ska vi väl i alla fall få till i det nya med några ljustakar och en stjärna, lite tveksamt om det blir någon gran, tror nog inte det.

Igår var vi inbjudna på avskedskaffe hos våra fina gamla grannar. Det var så pyntat och fridfullt och skönt att få sitta ned i adventstäming för oss som kom från ett hem som mest liknar ett förråd. Lite kommer vi nog att sakna vår fina gård och alla trevliga barn och vuxna som vi pratat med över balkongräcket, men nu ska vi lära känna nya människor och det blir också spännande.

Nedräkningen har börjat på allvar nu! 

Fredag 18 nov. 2011

PAPPA!

250188-10150180808966916-643466915-7277423-6023400-n.jpg

Den 18 nov är en speciell dag för mig, min pappas födelsedag. Han föddes i Gårdskär, Norduppland  för 105 år sedan.  Han var nr 3 i syskonskaran. Hulda var gift med Karl-Johan Westerlund, men Karl-Johan hade problem med spriten och en vinterdag hittades Karl-Johan död i en snödriva. Hulda blev ensam med 4 barn, den minste Ivar, var bara ½ år gammal. Stackars Hulda, hur skulle hon klara sig. Lille Ivar togs om hand av socknen och adopterades bort. Harald som nu var 5 år och hans syster Märta skulle också tas om hand och sättas på fattighuset, men Hulda "rymde" snabbt från bygden med sina 3 barn och reste till Uppsala, till sin mamma.

Det var en fattig och hård uppväxt för Harald och hans syskon. Hulda tvättade åt fint folk och Harald sattes i Uppsalas första barnkrubba i Petterslund. Så småningom träffade Hulda, Knutte Bergman och tillsammans fick de Ancy. Knutte fick även han problem med spriten och levde ett hårt liv intill den dag han blev frälst, men då var barnen redan vuxna och utflugna ur boet.

Harald var mycket snäll. I samma klass i småskolan gick en flicka som hette Märta, hon tyckte om Harald för att han var så snäll och så tyckte hon också synd om honom för att lärarn var elak mot Harald. Harald hade så dålig hörsel och när han inte hörde fick han stryk av läraren.

Både Harald och Märta kom att tillhöra Frälsningsarmén och så smånigom blev de ett par. 1932 gifte de sig i Danmarks kyrka. De fick 3 barn, Birgitta, Percy och sedan Karin, alltså jag, som kom på lite på sladden.

Harald han var en stark och rakryggad man. Han visste vad han ville och han stod alltid upp för sin sak. Han var en övertygad socialdemokrat, men han var en lika övertygad frälsningssoldat. Han stod alltid upp för de som hade det svårt och förde talan för dem som själva inte kunde tala för sig.

I Frälsningsarmén var han engagerad i scouterna och i hornmusikkåren och han var ledare för ungdomsmusikkåren under många år. Många är de unga pojkar som Harald lärt spela blåsinstrument. Tillsammans med mamma hade han söndagsskola i Bergbrunna under 48 år. 

Inom politiken fick han ständigt nya uppdrag. Han var ordförande i arbetarkommunen, blev ordförande i barnavårdsnämnden och i kommunalnämnden i Vaksala kommun. När Vaksala kom att införlivas med Uppsala, fick han sitta i fullmäktige och en tid på 60-talet var han också socialt kommunalråd i Uppsala kommun.

Jag tror att min pappa var omtyckt av nästan alla som kände honom. När jag tänker på honom så minns jag när han kom från arbetet och la sig på dyschan för att läsa tidningen, då kröp jag upp och låg på hans arm, så pratade vi lite och sen la han tidningen över våra ögon och vi sov en stund tillsammans. Där fanns en närhet och en värme som betydde mycket för mig.

Han var också en underbar morfar till våra barn. När han efter mammas död flyttat från huset i Bergsbrunna till en liten 2-a i stan så lät han vår son Mårten bo hos sig i vardagrummet. Mårten var bagare och började jobba mitt i natten så han kunde inte åka från Rasbo där vi bodde då, men det var självklart för Harald att han skulle ställa upp för sitt barnbarn.

Ordet snäll och tjänstvillig stod skrivet i pannan på min pappa.

Det är nu 15 år sedan han fick flytta till det himmelska hemlandet. Jag var hos honom på sjukhuset när han tog de där sista andetagen och jag var glad att han då fick flytta vidare från det som var ont och svårt.

Idag på hans födelsedag har jag tänkt så mycket på honom och jag har känt att han fattas mig. Jag skulle vilja ligga på hans arm och prata lite förtroligt med honom och sen skulle vi lägga tidningen över ansiktet och sova en stund tillsammans.

 

Fredag 4 nov. 2011

Minnenas helg!

Idag har vi varit till Danmarks kyrkogård för att tända ljus och minnas våra kära. Min mamma och pappa ligger där i mormor och morfars grav. Naturligtvis saknar jag ofta mina föräldrar trots att det nu var 31 år sedan mamma dog och 15 år sedan pappa fanns med oss.

Mina morföräldrar har jag aldrig träffat, de dog innan jag föddes. Jag har ofta saknat att jag aldrig fick träffa dem. Speciellt svårt kändes det när jag var barn, alla hade en mormor, men inte jag.

Där finns också en liten vän i den här graven som jag aldrig hann träffa. Vårt lilla barnbarn Tischa, som bara fick vara i denna världen i några timmar. Trots att vi aldrig sågs på riktigt så fattas hon mig! Jag funderar hur hon skulle sett ut och hur hon hade varit som person. Hon skulle nu ha fyllt 12 år.

En som också lever starkt i mtt hjärta och i mina minnen, och som jag också tänker på, speciellt en sådan här helg, är Kristina, min systerdotter, som sjukdomen tog ifrån oss när hon bara var 16 år gammal.  Härliga, glada och fina Kristina, Du lever bland oss genom glada och goda minnen.

Trots att det en sådan här helg kan kännas tungt i saknaden, så har jag en tro som bär mig och övetygelsen om att vi ska ses igen! Alla de jag härnämnt och som jag saknar hade också samma övertygelse som jag, och därför kunde också deras sista ord ha varit, Vi ses igen!

Därför har jag denna dag flera gånger lyssnat till denna

Tröstesång 

 

Onsdag 25 okt. 2011

Tiden rusar iväg märker jag! Det mesta kretsar nu kring vår flytt. Gubben och jag har inte tänkt stressa, så vi packar lite nu och då. Vi har gjort oss av med en del möbler via blocket.

img-4052.jpg

Mitt fina gamla linneskåp som varit min farmors försvann till en ung familj och ett par Ikea-fåtöljer hamnade på Gräsö. Lite svårt har det också känts ibland, som när jag fick säga adjö till mitt piano som jag fick som tonåring. När jag stod i trappan och såg hur de hissade upp pianot längst bak på lastbilen och sedan sakta sköt in det i bilen så hade jag lust att höja handen och vinka, lite begravnigskänsla faktiskt. Lite sorgligt var det också att säga adjö till min lilla fina elmoppe.

kopia-av-img-4062.jpg

Det var en skolklass i ett Stockholmsgymnasium som ville ha delar av den för att bygga en gocart!! Jo min lilla fina moppe skulle slaktas och dissikeras.............hm.........kändes också lite hårt. Nu väntar vi på att en kusin ska hämta farmors spegelbyrå, svärfars vevgrammofon och hörnskåp ska till hans barbarn. Mycket loppisprylar har det blivit och många säckar till tippen, trots det är det ännu inte helt klart. Ett av källarförråden återstår.

I förra veckan fyllde den nästa yngsta av de fyra barnen 40 år!!!

kopia-av-7531-137559943654-533523654-2445467-4120229-n.jpg

Oj,oj,oj Tycker inte det var länge sedan vi stod där på Arlanda och väntade med spänning på vårt fjärde barn, en liten storögd och allvarlig 3-åring. 

johanna-arlanda.jpgjohanna-nykommen.jpg

Nu har vi en ny liten storögd 3-åring, en liten pratglad Maya, som fick sova hos mormor o morfar när mamma hade fest.

img-3381.jpg

Ja livet går vidare också för oss som nu kommit lite mer in i livets höst, men även hösten har sin tjusning och sina vackra dagar med underbara färger.

dsc01610.jpgdsc01608.jpg

Här finns tyvärr ingen möjlighet att lämna kommentarer, men gör det gärna i min gästbok. Tack!

 

Lördag 8 okt. 2011

Nu är det sålt!!! Så skönt att bli av med lägenheten. Det har varit nervöst då det ju är lite svårt att sälja nu pga all oro i ekonomin. Vi fick pruta lite men det är ändå skönt att det är klart.

Nu ska vi inte städa på ett bra tag, tror jag. Det har varit fint och välstädat, undanröjt och stylat, nya kuddar, filtar och badrumsmattor. Nu kan vi börja gå på badrumsmattorna, torka oss på de vita handdukarna, knöla med de nya vita kuddarna i soffan, linda in oss i filtarna och slänga oss i högen av kuddar på sängarna, äta upp alla vindruvor i skålen, och salladen i krukan på bänken, och inte behöver vi gå på torget idag och handla nya fräscha blommor igen.

Befriad till vanligt liv! Nästan åtminstone.

Nu ska det fördelas möbler och "kastas bra ha grejor". Ikväll är det slutspelat på pianot som ska hämtas av en obekanting. Känns bra när kära "minnesprylar" får plats hos släktingar och barn som vill ha, men mycket även av minnen får nog sluta sitt liv på sopstationen.

Skönt att vi har 2 månader kvar tills det ska vara färdigt. vi kan ta det i vår egen takt.

Bor redan i vår nya lägenhet i tanken. På Luciadagen mellan 13 och 16 har vi hisstid så då intar vi för första gången en helt ny lägenhet. Spännande.

dsc02245.jpg

 

Onsdag 28 sept. 2011

Nu har det varit lite mycket att göra de senaste dagarna. Det har varit rejäl städning, visning av lägenheten 2 gånger, barnvaktande, 50-årsfirande, eget födelsedagsfirande och igår var jag bortbjuden tillsammans med vänner på en riktigt lång lunch. Trevligt har det varit trots att det gått i ett.

Tyvärr fick vi väl inte något så där säkert napp vid visningen av lägenheten så det får bli en visning till nästa helg, bara att städa igen, och hoppas på nytt. Är Du intresserad kan du titta här: 

En liten stund vid datorn hann jag med igår. Då gjorde jag i ordning en hel del semesterbilder och la i album på nätet. Är inte nöjd med det fotogalleri som finns på denna hemsida, men nu har jag lagt upp så man bara kan klicka sig fram till mina foton på picsa. En hel del bilder blev det och massor av fina minnen väcker det när man sitter och går igenom dessa semesterbilder. Mest Norgefoton är det naturligtvis, men en serie också från Gotland som jag är ganska nöjd med. Det blev också en gammal serie från en bilresa i Europa, inte speciellt fina foton, men ändå roligt att se.

Norgebilder

Gotlandsbilder

Europabilder

Nu återstår jobbet med att sätta text till bilderna och lägga in lite andra semesterresor också, men det känns bara roligt.

Här är ett foto från Gotlands nordligaste spets.

Måndag 19 sept. 2011

Denna dag för 3 år sedan föddes vårt barnbarn Maya. Spännande var det. Hur skulle hon se ut? Vilken färg och vilket hår skulle det bli. Vår dotter är adopterad från Etiopien och ganska mörk i hyn och afrikanskt krullhårig. Mayas pappa är en vacker yngling från Uppland, men med mörkt hår och bruna ögon. Så kommer Maya. Som en helt vit liten degklump ligger hon där på mammas bruna mage och hon är bara helt underbar.

dscf0246.jpg

Nu har hon blivit 3 år. Igår var det kalas och Maya hade själv bjudit de som skulle komma. 32 släktingar! Maya hade också själv bestämt vad det skulle bjudas på, till mammas förvåning svarade hon bestämt på frågan: Vi ska ha kräftor och paj och sen en tårta. Ja så fick det bli. En trevlig fest för en underbar pratglad 3-åring som glatt berättar att hon ska få en lillebror i januari, och "han ska heta Sune" säger Maya, och hennes mamma blir lite förtvivlad, hon har nog inte tänkt sig en "Sune" i alla fall. Sen tar hon med sig mormor till barnrummet och hon "läser" högt för mormor hela boken om "Mamma Mu".

img-3384.jpg

Idag skulle vår älskade schäfer Salka fyllt 11 år. Hon blev änglahund den 4 juli i somras och det känns fortfarande tomt. Plötsligt ser man andras hundar ännu mycket mer och vill gärna klappa. Salka vår fina fyrbening hon fattas oss, men många fina minnen av henne bär vi med oss.

salka-viraram.jpg

Fredag 16 sept 2011

huvudbild.jpg

Nu börjar det bli nervöst. Idag hade vi lägenheten ute på hemnet för första gången. Nästa söndag och måndag blir det visning. Vår fina trivsamma lägenhet med världens bästa balkong, sol hela dagen och en underbart vacker gård med grönska och stillhet mitt i stan.

Usch så pirrigt, tänk om det inte är några som bjuder. Då står vi där med "skägget i brevlådan" och vår nya lägenhet som en tung ryggsäck.boom

Här kan Du nog klicka och se annonsen om Du är intresserad. 

Söndag den 10 sept. 2011

Kulturnatt

Kultur hela dagen och halva natten, var det i Uppsala igår. Kanske var det för många en Kul Tur genom stan, men många tyckte nog att det var alltför bullrigt. Det gick inte att samtala med de vänner man var ute med. Vi på Frälsis brukar ha "Ett Herrans liv på Frälsis", med fullt pådrag av musikkår, kör, dragspel och allsång med alla de kända godingarna som Pärleporten och Ovan där.

I år kände vi dock att folk behöver få ro och stillhet när alla andra stimmar ute på gatorna. Vi öppnade upp vår vackra kyrkolokal, släckte ned och hade många levande ljus, ett vackert bildspel som tagits av vår fantastiska naturfotograf Rolf Nyström. Under 2½ timmar spelade soloinstrumentalister stilla musik på trumpet, fiol och flöjt, varvat med att 3 tonårsflickor sjöng. Det var mycket fint och uppskattat.

Vår musikkår spelade utanför på gatan och caféet var öppet hela kvällen.

Totalt uppskattar vi att c:a 400 personer besökte Frälsis igår kväll.

En lyckad kväll.

dsc02231.jpg

Undrar om man kan kalla det som finns på fotot för vägarbete!

ker.

 

Tisdag den 6 sept. 2011

Gång o cykeltunneln Frälsis undergång?

Idag har jag skrivit en insändare till UNT och vi har också gjort namninsamlingslistor för att protestera mot tunnelbygget som ska göras på S:t Persgatan.

Lägger här ut insändaren i ursprungligt skick, vet ju ännu ej om den alls kommer i tidningen, eller om den blir kortad.

 

Kommunen och trafikverket planerar att bygga en gång och cykeltunnel under S:t Persgatan samtidigt som det byggs en tunnel vid S:t Olofsgatan. Beslut i frågan tas av kommunen under hösten 2011.

Enlig planförslaget kommer Frälsningsarméns fastighet att nås med bil endast via Klostergatan och att man därefter kör på cykelvägen utmed järnvägen, och vidare in på nuvarande trottoar framför Frälsningsarméns port. Trottoaren kommer att breddas något. En farlig trafiksituation kommer att uppstå då porten från Frälsningsarméns café, samt utgången från ungdomsverksamheten mynnar direkt ut på denna trottoar där bilar, cyklar och gående färdas.

Då Frälsningsarmén har en omfattande verksamhet kommer det dagligen att bli många fordon som är tvungna att trafikera sträckan. Det är färdtjänstbilar, föräldrar som lämnar och hämtar barn i barnverksamheterna, varutransporter, bårbilar vid begravningshögtider, transport av musikinstrument mm. Varje vecka besöks Frälsningsarmén av drygt 1000 personer. Många handikappade i rullstol, samt föräldrar med barn i vagn besöker dagligen verksamheterna, främst caféet.

Under byggtiden c:a 4 år kommer man inte in i Frälsningsarméns hus då både Järnvägspromenaden och S:t Persgatan kommer att vara avspärrade. Det enda tillträde som ev. kan ordnas är via ungdomsentrén, men då huset är byggt i olika nivåer kan den inte nyttjas för verksamhet i resten av huset. Det ljud som bygget orsakar kommer även detta att göra det omöjligt att bedriva äldreträffar  och barnverksamhet dagtid. Säkerheten för de 13 personer som har sin arbetsplats i huset är heller inte säkerställd under byggtiden då det inte kommer att vara möjligt att komma in med nödvändig insats från räddningstjänsten. 

Frälsningsarmén hus totalrenoverades för 5 år sedan till en kostnad av 25 miljoner, vilket är en stor satsning av liten församling på 160 medlemmar. Nu riskerar dessutom huset att få skador, då detta hus som byggdes på 1870-talet inte är pålat utan ligger på s.k. ”rustbädd”, det flyter alltså på leran. Huset är därmed mycket känsligt för om grundvattennivån ändras. I samband med tunnelbygget kommer, enl. uppgift från trafikverket, nivån att sänkas 2½ m. Detta kommer otvivelaktigt att påverka huset med sprickor och sättningar som följd.

Varför kan man inte i stället stänga igen järnvägsövergången och göra en riktig cykelled längs hela S:t Olofsgatan. Detta skulle medföra att man får ett sammanhängande cykelstråk från Gränby centrum till Flogsta, då man också passerar både Uppsala City och Universitetet.

Ska kommunens envishet med att göra en undergång vid S:t Persgatan komma att bli Frälsningsarméns undergång?

 

 

Söndag den 4 sept. 2011

Äntligen gifta!

Igår var vi på bröllop. En underbar solskensdag i den fina Dalby kyrka, med fest på Hammarskogs herrgård. Det var inget "vanligt" bröllopspar, alltså inte 2 unga som funnit varann, utan 2 mogna personer i 50 årsåldern som upplevt mycket i livet.

Bruden blev änka för 20 år sedan då hennes man dog i en bilolycka. Hon blev då ensam med ett barn på 2 år och en baby på ½ år. Babyn blev dessutom svårt skadad och fick skador på hypofysen som gjort att livet ofta har varit tufft för denna lilla familj. En fantastisk kvinna som i ensamhet har kämpat så hårt. Hon kommer dessutom från Nordnorge och har inte ens haft sina släktingar nära.

Brudgummen är en ömsint och otroligt omtänksam man som aldrig haft något längre förhållande i sitt liv trots att det nog funnits en hel del "intressenter". Han är en genomtrevlig, intelligent och humoristisk man som omgivningen verkligen önskat att han skulle hitta "den rätta".

De har funnits ganska länge i vår församling båda två. Tror de nog känt varandra i c:a 10 år, då de plötsligt upptäckte varandra på ett nytt sätt. De blev helt enkelt fruktansvärt kära i varandra för 1 ½ år. Det som hände kan närmast liknas vid en ren tonårsförälskelse.

Igår lyste lyckan om dem båda. Ett underbart fint par. De 2 döttrarna är nu stora och lämnar hemmet och mamma får en ny man. Hela familjen var överlycklig. Vilken vacker dag det blev, och många rörande tal.

Nu önskar vi att de båda får många lyckliga år tillsammans, det är de värda!

love1091.gif

Torsdag 1 sept. 2011

gunilla.jpg

Ett tecken skyddar Dig nu när Du går, Gunilla!

Många människor fanns på plats för att ta ett sista farväl av Gunilla Lindberg. En älskad vän och författarinna, men kanske av de flesta känd för sin underbara krönikor i Uppsala Nya tidning. Hon hade så många vänner, från så många olika sammanhang och de fanns på plats i Uppsala domkyrka idag, för att ta ett sista farväl.

Gunilla var en kvinna med ett stort och varmt hjärta som alltid såg medmänniskan och ömmade extra för "de små" i samhället, de som inte kunde tala i egen sak.

Det blev en fin begravningsgudstjänst som in i minsta detalj var planerad av Gunilla själv. Precis som alltid var hon påläst och beredd också då hon stod inför livets slut. Vi fick en "sista hälsning" från Gunilla själv till oss alla, som hon skrivit ned för att läsas upp vid begravningshögtiden. Hälsningen var enkel och kort:

"Jag vill att ni alla håller sams, och visar varandra kärlek!"

Genom sitt val av psalmer gav hon oss sitt eget vittnesbörd och starka övertygelse om framtidshoppet.  Vi fick sjunga den underbara psalmen 325:

I hoppet sig min själ förnöjer

i tron jag tlll ett evigt väl mig höjer,

ty jag betänker att dödens länker

har Kristus brutit och mig livet skänker.

 

Som fågelen vid ljusan dag sig gläder,

så glad i ljusets rike jag inträder.

Vid änglasången och harpoklangen

jag skådar evighetens dag upppgången.

 

Känner så stor tacksamhet över att jag fick lära känna Gunilla och över att jag fick vara med och fira gudstjänst med Gunilla idag, en sista gång.

/ker

Tisdag 30 aug. 2011

183850-10150150646557216-324789262215-8291384-2525566-n.jpg

ELVIS-med Glada Hudikteatern

Vilken härlig kväll det blev i måndags. Gubben och jag var på Glada Hudikteaterns Elivsföreställning i Uppsala Konsert och Kongress. Vilken glädje de lyckas förmedla dessa härliga skådespelare. Det är ju så duktiga sångare så man blir helt betagen, även om jag kan tycka att musiken kunnat dämpats något så man fått höra mer av deras vackra stämmor. Ibland blev de helt "dränkta" och det var ju lite synd.

Helheten var dock bara glädje och beundran över vad man kan få människor att växa om man låter var och en få göra det man är bra på och få utvecklas i det. En stor beundran hyser jag för Pär och hans medarbetare som lyckats driva igenom detta. Ett mycket digert reseprogram har de för detta året vilket måste kosta på. Förställningen var helt slutsåld så det blev ett enormt gensvar från publiken och  skådespelarna fick stående ovationer.

Har du möjlighet så kan jag rekommendera dig att se föreställningen. Älskar också deras film "Hur många lingon finns det i världen". Den kan man hyra på DVD om man inte sett den på bio. Underbar film.

Tacksam och nöjd över att vi fick med och dela glädjen.

/ker

 

Måndag 29 aug 2011

339310-10150290926743904-696438903-7524067-6095553-o.jpg

En husmor, en elektriker, en ståuppkomiker, en operasångare och en konsertpianist vad har de gemensamt?

Igår kväll blev de upptagna som "kadetter" på Frälsningsarméns officersskola för att utbilda sig till officerare (pastorer) i Frälsningsarmén. Det var en fin kväll som väckte många tankar.

Vad är det för människor som, mitt i livet, bryter upp från karriär och yrkesliv för att bli frälsningsofficerare???

Varför lämnar de det trygga och invanda och försätter både sig själv, och i flera fall en stor familj, i en situation  som är  mycket oförutsägbar både arbetsmässigt och ekonomiskt???

Har vi sett det förut, eller är det något nytt?

Jo, det har hänt några gånger de senaste åren, men före det var vi vana vid att de som gick på officersskolan, var unga människor som Gud kallat och som genom studier på Officersskolan fick sitt första yrke, de blev frälsningsaofficerare.

Trots det har det t.o.m. varit mycket vanligt för länge, länge sedan, i Frälsningsarméns "barndom". Pionjärerna på 1800-talet, de var människor som kom från alla samhällsklasser och i alla åldrar och som lämnade allt för att gå ut som Guds tjänare och tjänarinnor i Frälsningsarmén. De var hängivna människor som var beredda att offra allt i tjänsten för människors frälsning. De var människor, som med en helig glöd i hjärtat, såg medmänniskorna och deras sociala och andliga behov, och som ständigt hade det lilla ordet "OTHERS" framför ögonen. 

Vad är det vi ser nu?

Min övertygelse är, att det vi nu ser ske, det är att Gud reser upp nya pionjärer i Frälsningsarmén, pionjärer för en ny tid! "Hängivna krigare" för Guds rike!

Önskar rik välsignelse över de nya kadetterna och den "förnyade Frälsningsarmén"!

 

"Drag ut som förr i striden du tappra frälsningshär,

ty fredlig vapenvila ej seger till dig bär.

Här gäller det att kämpa, att rädda Sveriges land,

och vapen uti striden du får av Herrens hand.

Gud ger dig nya syner vid korsets helga stam.

Du vinner nya segerar om du i tro går fram."

(S.Benzein)

 

 

Lördag 27 aug. 2011

Idag är det ROLFS namnsdag! För mig finns bara en Rolf som betytt mycket för mig.

 kopia-av-dscn3246.jpg

För ett år sedan lämnade han detta jordeliv, och jag sörjer honom. En mycket kär vän, han fattas mig. Han var den man kunde lite på när det stormade lite runt omkring. En klok man, som var min mentor på flera olika sätt. Hastigt gick han från liv till död, eller som jag tror från liv till uppståndelse. Vi kommer att ses igen Rolf och jag ser fram emot det mötet, både att få möta dig och din kära Britta.

Det blev en skön eftermiddag idag. Vilket underbart sommarväder vi haft. Vi, gubben och jag,  hade förmånen att få sitta i flera timmar och samtala med Kersti på hennes altan med utsikt över Vårdsätraviken. Underbart är sammanfattningen av dagen.

Så här stilla såg det ut på samma ställe en fin vårdagseftermiddag, men idag var det full grönska och många badande och båtar på vattnet.

img-0513.jpg

 

Torsdag 25 aug 2011

Idag blev det en lång morgon med datorn i sängen. Fixat och trixat vidare för att få till denna sida. Inte blir det så snyggt som på min gamla sida men, jag har nog fått över det mesta i alla fall. Får väl snygga till det senare.Nu är det bäst att ta tag i det verkligen livet. Om en stund kommer barnbarnet Maya snart 3 år som ska vara hos oss då dagis är stängt, både idag och i morgon. Roligt med denna pratglada lilla individ.

dsc01734.jpg

Fått en hälsning från de allra minsta också. Tvillingarna Mio o Tindra snart 1 år är på lång semester och hälsar på mormor o morfar i Thailand. De ser ut att ha det bra på foton jag sett. När de kommer hem är det dags att fira ett-årsdagen. Oj, vad tiden går!!'

259971-1982829970280-1229146953-32185607-2299977-n.jpg

 

 

Onsdag 24 aug. 2011

Nu har jag knåpat vidare med att flytta över från min zoominsida. Det blir inte särskilt bra när jag kopierar och flyttar, men jag orkar inte sitta och skriva ner alla dikter igen. De första tio tog jag från min gamla hemsida och det blev lite småt och stort och olika färger, alltså inte så snyggt. de 20 senare dikterna kopierade från min egen hårddisk och skrev med vitt. Funderar på om det är svårläst. Borde nog valt någon annan layout som inte är svart, men jag prövar så här ett tag.

Nu är i alla fall alla dikter på plats.

I morgon får det bli sångerna som ska skrivas in, men nu är jag trött. Sovdags alltså!

God Natt!

****************************

tisdag 23 aug. 2011

Idag har jag gett mig på att försöka få till en ny hemsida. Tråkigt att jag inte kunde behålla min gamla på Zoomin som jag varit så nöjd med, men jag hade helt enkelt inte råd längre. En hemsida som man haft i så många år, har man lärt sig att hantera och det finns också så mycket där som jag hade velat ha med hit, men jag klarar inte det, om det ens går vet jag inte.

Men nu ska jag inte "hänga läpp" Jag hoppas på att kunna få till något vettigt här också, men svettigt är det och tid tar det innan man fattar.

Tur att det bara regnar ute så att man kan känna att man har "tid" att sitta inne.

Gillar det där med foton så mycket och skulle vilja ha ett riktigt fotogalleri, men fy så länge jag hållit på utan att lyckas bra.

Ska väl i alla fall pröva att ladda upp en bild här:

img-3832.jpg

Ja det blev ett skönt minne från sommaren. Gubben min som står och spanar ut över Geirangerfjorden. Mitt älskade Norge!!

Här ska jag lägga in två "gamla" bloggar som jag tycker är viktiga. Det är saker som engagerat mig och jag vill därför att de faktiskt ska finnas kvar även när min gamla blogg stängs.

 

Gång och cykeltunnel på S:t Persgatan intill Frälsis hus!

Idag har jag och några från Frälsis styrelse träffat ett komunalråd och en trafikplanerare från Uppsala kommun.

Det är planerat att man ska göra en gång och cykeltunnel i direkt anslutning till vårt hus.

Vi förstår att något behöver göras men som förslaget ser ut så kommer vi inte att kunna komma in alls i vårt hus under byggtiden som är 4 år, därefter kommer vår verksamhet att bli starkt begränsad.

Förslaget innebär att de som ska till vårt hus ska köra bil på en mycket starkt trafikerad gång och cykelled denna led ska dessutom gå helt intill vår husvägg där det idag är trottoar. Du kommer alltså att få kliva ut rakt i denna körbana då du öppnar dörren från vårt café.

Vi kommer inte att kunna få sophämtning utan ska gå med alla våra cafésopor upp till banken som ligger en bra bit bort efter gatan.

En tjänsteman som varit med och utformat förslaget sa då vi påtalade problemen: Ni kan väl sälja huset och flytta!!!

Vi har ägt huset sedan 1893 och renoverat det för 4 år sedan till en kostnad av 25 milj kr. känns inte som om det bara är att flytta!

Förslaget är nog lagt av personer som inte har en aning om hur omfattande verksamhet vi har. Vi är en "liten", (160 medl.) men växande församling, med ett mycket stort arbete. Vi har 15 anställda som arbetar i huset, och verksamhet för barn,ungdom och äldre, samt ett mycket stort socialt arbete, med ett speciellt arbete för personer som är psykiskt sjuka och även lever i missbruk. Varje vecka besöks huset va drygt 1000 personer och dagligen har vi 150 besökare på vårt café som är öppet 4 timmar varje vardag. Ofta hyr vi ut huset till konserter, konferenser skolavslutningar mm. och då kan det vara c:a 300 personer i huset samtidigt.

Alla dessa ska direkt ut i gång och cykelbana som också ska användas för biltrafik! Hur ska vi kunna ta ansvar för säkerheten.

Under byggtiden kommer dessutom samtliga ingångar att helt stängas av pga byggarbeten, i 4 år!!!

Vi har skrivit remissvar på samrådsförslaget, och beslutet väntas tas under hösten.

Ingen har ett totalansvar i detta. Kommunen hänvisar till Trafikverket och Trafikverket till kommunen. Det enda svar vi får är "Problem?? ja det får vi väl lösa efterhand!"

Brukar hävda att dåliga beslut fattas inte av politiker i ovilja utan i okunskap! Kämpar nu därför hårt med att inbjuda alla de högsta politikerna för att de åtminstone ska veta bakgrunden själva och inte bara köpa tjänstemannaförslagen direkt.

En jobbig tid ligger framöver. Blir också frustrerad bara över hur man kan skicka ut förslag på remiss i slutet av maj som skulle vara svar på 10 juli!! Mitt i sommaren skall man försöka att få folk att engagera sig i dessa frågor och beslut ska tas nu i höst. Känns faktiskt som ett medvetet sätt att försöka att köra över oss.

Så där ja,,, nu har jag öst av mig lite frustration i skrift!

Nu kan jag nog ta det lite lugnare och slappa lite på balkongen ett tag.


 

 

 

 
 

 

"Banco di Santo Spirito" Upprörande konst i Ystads klosterkyrka

 

Vi har under förra veckan besökt Ystad, en trevlig och fin stad, men ett "minne" från veckan kan jag inte släppa.

Vi gick en dag till klostret för ett studiebesök. Jag visste inte mycket om det men förstod att det inte fungerat som kloster sedan början av 1900-talet. Nu ägs det av kommunen och drivs tillsammans med konstmuséet som har utställningar där av "konst som kan ha något samband med klostret".

Jag reagerade redan då jag kom in i munkarnas sal, där det satt många fula masker på väggarna, men det jag inte kan glömma var besöket i själva klosterkyrkan.

Denna kyrka används ännu för andakter och gudstjänster, psalmnumren och psalmböckerna fanns på plats.

Den sk. konsten bestod bl.a. av 2 jättetavlor med påven åkandes i en amerikanare, med en symbol föreställande Eva omslingrad av en orm målad på bilen.

Ett jättestort "kassakåp" (c:a 2 *2 m) stod mitt i kyrkan på baksidan av skåpet fanns hål för att man skulle kunna stoppa i pengar i kassaskåpet, dessa hål var som du kan se hålen i Jesu händer!!!!

Jag mådde illa när jag såg det!!! och bilden lämnar inte näthinnan. Hur kan man göra så här??? Detta är ett hån mot allt vad kristen tro är, ett hån mot de munkar som genom generationer ha tillbett Gud i denna kyrka, ett hån mot de som idag vill fira gudstjänst i kyrkan!!!

Kan detta kallas konst och kultur?????

Jag är djupt upprörd.

Utställningens namn är:

Banco di Santo Spirito, måleri av Gerhard Nordström.

 

 
   




Denna hemsida är byggd med N.nu - prova gratis du med.(info & kontakt)